Kika hit – I’m back! Kärlek när man inte kan rå för den.

Äntligen tillbaka igen:) Som jag informerade om i det tidigare inlägget skulle jag iväg på jobb och bloggen skulle bli lidande men nu är jag back on track!

Det har inte bara varit en händelserik vecka när det kommer till jobbet utan även när det kommer till Farmen, minst sagt. Jag och Robin förlorade i vedstapling och Fredrik korades som vinnare:) Tänkte faktiskt inte prata så mycket angående detta då det är så färskt, jag tänkte backa bandet och förklara en sak som jag verkligen upplever att ni inte alltid ser som tittare.

 

Att jag och Robin fattade tycke under inspelningen var svårt att undvika. Alla runt omkring oss såg det långt innan jag själv insåg att jag faktiskt gått och stretat emot det jag faktiskt kände. Jag tänkte ibörjan att jag lä ha fått fnatt, inte tunika kunde jag börja få känslor.  Det måste vara maten, sömnen alla kameror som gör mig virrig haha. Så fort vi var i samma rum så sa Nina jämt att hela rummet fylldes med kärlek. Jag fnyste och tänkta att inte tunika ska det vankas kärlek här inte. Jag är på en farm och ska lära mig bondelivet och utvecklas som person. Vilket jag fick äta upp! Att jag skulle utvecklas på det planet att jag faktiskt skulle våga släppa in en kille i mitt liv trodde jag verkligen inte. Våga och våga för den delen, jag hade inget direkt alternativ, han bara var där och jag fattade tycke :/

Sen kom dagen jag fasade mest, han skulle upp i kamp. Funderare som jag är så gick huve på högvarv. Risken att han skulle åka ut fanns där vilket innebar att den själviska delen av mig blev mer synlig. Hur skulle jag ta mig ur detta. Den här personen har jag bott med, jobbat med varandra, badat/duschat med, vi satt alltid bredvid varandra vid matbordet, vi har gått på dass när vi var i närheten av varandra och vi sov i samma rum (förutom när någon utav oss bodde i storbondestugan). Detta gjorde vi i ca 6 veckor ihop och nu står vi där att han kanske skulle åka ut. I ”vanliga” livet hade jag inte brytt mig alls, för då hade vi iallafall kunna haft kontakt. Är ni med på vad jag menar? I ”vanliga” livet hade vi haft mobiltelefoner, datorer och även om det låter långsökt så hade vi haft papper och penna.  Mitt huve gick på högvarv, åker han nu kommer inte jag kunna kontakta honom alls! Jag kan ändå känna att det är en viss skillnad på att lämna sin anhörig hemma och åka iväg på det här äventyret kontra att fatta tycke på plats och inte riktigt hinna prata innan. För det var precis så det var. Robin blev vald som Andrakämpe, han packade sin väska och jag minns hur jag stod där som ett fån och tittade. En klump i halsen medan han endast tänkte på att nu ska jag få tävla. Jag ville bara ta tag och ruska om honom, hallå fattar du inte att vi eventuellt inte kommer att ses på över 3-4 veckor?! Vad händer med oss?! Vilket jag inte gjorde utan jag stod helt stel och tittade på och vipps så gick han ned mot kämpestugan.

Jag minns att jag sparade mitt ägg lunchen innan tinget skulle äga rum, jag tänkte att han skulle få det när han kom tillbaka. Jag gav nämligen han mat hela tiden. Jag slafsade i mig maten för att få en extra omgång och sen skickade jag över maten till han då jag visste att han alltid var vrålhungrig. Vi mjölkade korna i vanlig ordning och sen knatade vi bort mot tinget. Jag minns hur tom jag var, typ nästan förbannad också för att han inte tänkte längre än att han skulle få tävla och eventuellt åka hem.

 

Väl inne på tinget får vi höra att Robin valt sågen, vilket jag redan visste men är det något jag lärt mig på farmen så visste man inte förrän man visste. Allt kunde hända. Som ni såg så var det sjukt jämnt och om Robin hade sågat rakt över båda de sista balkarna hade han vunnit och då hade mina spekulationen bara varit spekulationer, men så var inte fallet. Robin förlorade och vi hade inte mer tid en den tid som ni ser på TV, jag hade alltså utrymme för en kram. Jag minns hur jag kände att tårarna var påväg. Hemskt nog har jag ett knep för att undvika detta så jämnt när jag är påväg att få tårar när jag inte vill så sjunger jag alltid ”hej tomtegubbar slår i glasen”. Vem börjar inte le då? 🙂 Precis innan Paolo säger att vi kan gå tillbaka till farmen sprang jag tillbaka och pussade honom (det klipp ni såg på tv).

Där stod jag, ensam i skogen, visste inte mer än att han tyckte om mig. Jag kunde inte ringa, inte smsa, inte skriva till honom på FB, mejl, inte ens skriva ett brev. Han skulle träffa familj, vänner och vara tillbaka i verkligheten. Inte riktigt behöva tänka på det som varit utan mer koncentrera sig mer på alla andra känslor som skulle överösa honom när han kom hem. Idag har jag fått svar på massa frågor och fått veta att det inte alls var så som jag trodde men just där och då så var det riktigt tungt att vara kvar på farmen. I det läget var jag verkligen överlycklig att jag hade Lina men framförallt Fredrik. Vi kom varandra sjukt nära, låg och pratade mellan väggarna i storbondestugan sent in på småtimmarna. Vi hittade på hyss och gjorde det vi skulle på gården helt enkelt.

 

Jag minns att varje gång jag var ute och kissade på nätterna tittade jag upp på stjärnhimlen och tänkte på Robin. Jag brukade nämligen alltid väcka dom andra speciellt Robin och säga ”ska du ut och titta lä du kika på himmelen”.

 

Det här har verkligen fått mig till att tänka till. Uppskatta det man har när man har det för man vet aldrig när man blir av med det. Man vet ingenting förrän man faktiskt vet och att vara kär gör riktigt jävla ont om jag ska vara ärlig. Men jag ångrar ingenting! <3

 

Önskar er en fantastisk start på Påsken!

Camilla

 

Lägger upp lite andra bilder så ni ser vad jag haft för mig

   Njöt av fruktfaten

  Fick träffa denna böna

 Göteborg bjöd på sol:) kort från hotellet

  Njöt av goda frukostar hela veckan

  Såg Liseberg från hotellet

Avslutade maxdadagen med rundvandring på Universeum 
  Kikade på lite handboll när RIK spelade:)

  Innan Mazda eventet

  Lekte lite på Universeum

Middag på Universeum    

  Lekt med bollen i bilen

   Njutit av underbara vyer (denna bild är tagen från Rättvik)
  Ätit nyttigt:/ätit mer nyttiga saker:p  
  Kikat på rockor  det här är min godislådan ?✌️
 Fikat med fiskarna:)

  Varit på Lina ilars kalas med lillasyster:)

Göteborg nästa

Heej. Hoppas alla haft en toppen helg:)

Själv sitter jag nu på väg ned till Göteborg för att jobba i en vecka. Hoppas verkligen jag hinner skriva några rader om inte annat vet ni varför jag lyser med min frånvaro:)

Final vecka! Vad ska man säga. Helt galet, jag skulle göra det till mitt äventyr och att det skulle räcka hela vägen till finalvecka var det absolut sista jag trodde. Njut av veckan inte långt kvar tills allas vardag är på plats igen:)) haha 
  

Vad gör man inte för en vän?

Kultingar, skriva brev, få brev, anhöriga som kom och en oväntad tävling. Ja ni kan eventuellt sätta in er i vår situation, det var oerhört skört i den här stunden på Farmen. Tänk er då att se en person du stått sida vid sida med hela sommaren börja deppa ihop:/ Det skar i hjärtat, hemma kanske man hade lagt sig framför tv:n och tittat på en komedi eller någonting annat som man vet får personen att skratta igen. Vi var tyvärr lite mer begränsade och det var oerhört svårt att komma på andra tankar om man inte bröt mönstret helt.

När Peter hade åkt hem märkte jag på Lina att hon började sänka huvudet:/ Jag tog och omvandlade tanke till handling, inte tunika ska hon må dåligt tänkte jag. Barnasinnet vaknade igen och ska tacka legenden Astrid Lindgren för inspirationen.

Det är en helt obeskrivlig känsla att se någon man bryr sig om få tillbaka glimten i ögonen:)

Vet inte riktigt hur det blivit klippt i dagens avsnitt men jag hoppas ni tycker att det är lika roligt som jag tyckte att det var att se Lina le igen.

 

PS Ja, jag vet att man inte ska leka med maten DS.