Dessa dagar….

Dessa dagar när man inte vant sig vid att solen faktiskt skiner när man är påväg hem från jobbet är ju HELT underbara! När näsan har varit intryck i skärmen och lurarna har varit intryckta i öronen från det att man kom tillbaka från lunchen, för att sedan när man slutat inse att solen faktiskt skiner fortfarande. Det är ljust ute nu! Stunden då man är så tacksam över att inte ta saker föregivet. Visst är det väl märkligt hur humöret kan svänga fort? Det är precis som om att det inte spelar någon roll att man glömde ringa det där sista samtalet eller att man inte hann svara på det där mejlet man skulle svara på. Vilket man oftast kommer på när man redan står i hissen och är stressad över att man inte redan är hemma. Haha helt fantastiskt:)
För er som läst min blogg ett tag nu är helt med på noterna att jag är överlycklig att jag deltog i farmen. Det finns många olika anledningar men framförallt är jag glad över att jag insåg att jag lä leva här och nu. Så idag var det på tiden att jag tog upp en gamal vana 🙂 Jag pratade med folk. Haha det kanske låter märkligt men jag ska försöka att förklara. Jag gjorde det där lilla extra som jag normalt fall inte orkar exempel: idag när jag åkte hiss sa jag något finurligt till killen som steg in i hissen samtidigt som mig, så vi båda fick oss ett gott skratt. Jag gjorde samma sak när jag råkade ringa fel till någon stackare. Han trodde säker jag var bäng i huve men varför inte bjuda på det när man ändå är där?:) Den där rackarns stressen som alltid ska vara med att påverka ens vardag, ska självfallet även påverka hur man är. Tråkigt att även en sjukt social människa blir mer introvert :/ Jag älskar att tala med folk och jag vet att det ger mig verkligen sjukt mycket energi. Kanske funkar för er också:) testa vettja. Det är bra att bli påmind om både energitjuvar och det som ger en energi. 

✌️ Gör en bra kväll, ingen annan kommer att göra det åt dig?

   
  

 

Min hand

Nu ska ni äntligen få höra lite om den där rackarns handen som jag gjorde illa:)

Jag tappade känseln i tre utav mina fingrar och även all kraft. Så fort jag fick puls domnade hela handen bort. Varför detta uppstod vet jag inte, men det är inget att älta då jag inte kan göra någonting åt det nu. Mitt ute i skogen sitter jag åter igen och ska ta ett enormt stort beslut. Jag hade några timmar tidigare träffat läkaren och fått svaret att det jag hade var karparltunnelsyndrom. Det alternativ jag fick av läkaren var att antingen avslutar jag tävlingen, blir sjukskriven och får den första möjliga operationstid eller så fortsätter jag men riskerar då även att aldrig få tillbaka känseln. Ett roligt äventyr VS känseln i tre fingrar (högerhanden och jag är självfallet högerhänt). Jag minns hur tom jag kände mig, jag valde inte att gå in till dom andra i huset när jag kom tillbaka utan jag gick in till kalvens bås och grät. Grät gjorde jag för att jag var matt, men även för att redan visste hur dividerandet med mig själv skulle sluta. Jag har nämligen försatt mig i liknande situationer tidigare och behöver verkligen någon som kan säga STOP.  Och eftersom att jag just där och då inte kunna prata med någon hemifrån, då jag inte hade telefon var det oerhört svårt att få någon som hjälpte mig upp till ytan. Samtidigt som jag kände att jag inte kunde lita helt på deltagarna som var kvar till 100 %, många såg mig som ett hot (styrka) samt att det var 500 tkr på spel. Jag minns hur jag kände mig så sjukt ensam men framförallt kände jag mig sjukt patetisk.  Varför sitter jag här och grinar och är ledsen när jag visste redan innan jag träffade läkaren att jag INTE skulle lyssna på han och att jag verkligen absolut inte skulle lyssna på min kropp! Finns en anledning till varför jag opererat axeln 4 ggr, dragit den ur led över 60 och att 8 läkare har sagt åt mig (bara pga min axel) att jag inte får spela handboll. Det är fler läkare som sagt åt mig att jag inte får spela pga andra kroppskador:P  Lik förbannat fortsätter jag, det är ju så jädra kul, hur i hela friden ska man då kunna lyssna på något så tråkigt som kroppen. Tre fingrar, vad spelar det för roll om jag ändå får tillbaka styrkan? Gravida, och äldre gör dom här operationerna stup i kvarten varför skulle det inte gå bra för mig?

Jag valde att stanna kvar och jag valde att lyssna på dom andra när det kom till att ta det lite lugnt med handen. Jag försökte verkligen inte använda handen (vilket var sjukt svårt). Vi ska sköta en bondgård och jag får inte använda högerhanden! Hur lätt är det på en skala ett till tio?! När vi mjölkade så mjölkade jag bara med en hand (höll bollen i höger, då jag visste att jag inte skulle släppa bollen 🙂 ), jag sågade med vänstern (jag tappade sågen så jag började blöda på vänstra handleden, ni ser det i bild), bar med vänstern ja jag gjorde det mesta med vänstern.

Ska dock passa på att tacka Fredrik, inte för att jag fick sticka ned handen i kobajs. Utan för att när han sprang efter mig och vi skrattade som vi gjorde. Var det den enda gången under hela tiden som var kvar som jag faktiskt inte tänkte på handen. <3 För er som missat det klippet kan ni se det här http://www.tv4play.se/program/farmen?video_id=3291990 tiden 7:22 Enjoy!


   

 

Gör någonting av dagen.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. En mening som jag har hört ett X antal gånger:p Den repliken tycker jag dock inte biter lika hårt som ”du är inte gjord av socker”. Det är banne mig sant! Visst kan det vara lite dassigt väder ibland, men vadå vi tål ju vatten:) 

Trots att det väder som bjöds på idag var grått, mulet, regnigt och halvblåsigt. Så valde vi att dra ut på tur, istället för att stanna inne och uggla. Visst är det enkelt att bara mojja ned sig i soffan, kika på lite filmer, äta lite titt som tätt och ändå intalat sig själv att känna att jag har gjort någonting av dagen. Tror många kan känna igen sig här:) Speciellt min kära kille som tycker att lyssna på musik är att göra någonting ????.  Men som tur var är det inte bara jag i min familj som ”lider” av rastlöshet:) Vi beslöt oss för att åka till sommarstugan och grilla korv och pimpla lite. Eva fick hedersuppdraget som är grillansvarig. Medan jag min farbror Torbjörn, kusin Johan och hans kompis Assar gick ut på sjön. Kan inte direkt säga att vi gav pimplingen ett helhjärtat försök. Vi var så hungriga så efter 20 minuter sprang vi i land då Eva hade hojtat till att det vankades mat:)) 
Vi hittade även de första vårtecknet i landet idag:)) ❤️ älskar detta med påsken. 
   Köööörv ???
  Kusin Johan   Första vårtecknet ?
 Bild på det härliga vädret, den nya flytbryggan och bryggan.

 Torbjörns uppfinning! Klockren då det inte blir någon rök.