Det fanns lyckliga stunder på farmen också, här en utav mina favoriter…

Känslan som rådde i hela rummet var sprudlande glädje, en hel del förväntan men framförallt väldigt familjär stämning. Haha jag förstår om det låter märkligt, men just i den stunden fanns det inget bråk i luften, inga pakter, inga grupper och framförallt inga onda tankar om någon. Det var full fokus på en sak och ingenting annat. Jag pratar självfallet om när vi fick äta blåbärspaj för första gången:) Lyckoruset av att ÄNTLIGEN få socker i sig var obeskrivlig. Speciellt för mig som aldrig i hela mitt liv varit utan socker på så långtid. Att mötas av leenden vart man än tittade, ett ringande ljud av belåtenhet och att vara i ett rum som endast bestod av positiv energi. Detta hörde inte till normaliteten i början:) Det här är en utav de stunder på farmen som jag aldrig kommer att glömma. Haha älskar att filmteamen och personerna som klippt allt att dom tog med både min och Linas småintervjuer precis efter pajätningen. Haha så oerhört fint tandkött och tänder, men som ni ser på bilden var vi inte ensamma 🙂

 

Vuxenmobbning – Up yours!

Jag kommer börja med att skriva att det här är min upplevelse och min reflektion över mitt äventyr.

Äntligen är den här helvetes veckan över! Jag har lärt mig som barn att man äger sin egna handling. Att man då ska kunna ta de konsekvenser som uppstår av de val man själv valt att göra. Jag är så fruktansvärt trött på att höra Sara-Marie sitta och säga att det var vuxenmobbning som skedde på Farmen och att höra hur hon tycker synd om sig själv. Lika mycket nu som när jag var där på farmen.

Sara-Marie gjorde ett val genom att välja Gunsan till förstakämpe, vilket jag köper till 120%. Men att sedan hålla tyst för gruppen om den dolda agendan för att sedan tro att allt ska vara som vanligt, är ett skämt i mina ögon. Grundregel i lagspel: man vinner som ett lag och förlorar som ett lag. Vilken funtad människa som helst förstår väl att detta genidrag som Sara-Marie gjorde skulle får följder. Det förvånar mig fortfarande att Sara-Marie inte tänkte steget längre eftersom hon är en oerhört klyftig och fin tjej. Vi levde under ”farmenförhållanden”, minimalt med mat, lite sömn, lite för mycket folk på för tok för lite yta och sjukt mycket jobb i kombo med svindåligt väder. Att då tänka på sig själv och börja prata taktik och samtidigt hugga sin bästa vän i ryggen är ju sådär.

Jag vet idag att hennes handling var för att skydda Gunsan av olika anledningar, vilket är en fin sak att göra för sin vän. Men det somretar gallfeber på mig mig är att Sara-Marie inte kunde se helheten och inse vad hon gjorde mot laget/gruppen. Att Gunsan sedan var så sjukt grym på skådespeleri, var nog det sista Sara-Marie trodde #doldtalang. Gunvor kunde nämligen inte svara Paolo på tilltal och hon lämnade bordet för att hon var så ledsen. ALLA satt och gapade, ingen fattade någonting. Detta var inget som gynnade Sara-Marie direkt.

Det ni inte ser på föregående veckas avsnitt är att hela gruppen ignorerar Sara-Marie och brydde sig inte om uppdragen. Det var därför vi hade mötet och det var då hon tvingades berätta för gruppen hur det hela låg till.
Respekt är A och O i ledarskap och att hugga sin vän i ryggen (även om jag vet sanningen idag, så var det det vi såg) så är det inte konstigt att vi alla tappade all respekt för henne. Att sedan på allt detta fortsätta irritera hela gruppen genom allt häxprat, gjorde tyvärr inte så att respekten dansade tillbaka direkt. Det bekräftade bara återigen att våra värderingar stämde.

För er som inte hänger med på vad jag menar, kika in filmen The longes yard – med Adam Sandler

Hade inte vi varit en så sjukt stark grupp, hade vi aldrig kunna vänt skutan och rott hem uppdragen.

Men men det man inte dör av blir man starkare av. När jag tittade på veckan som var tyckte jag att ni TV tittare kom lindrigt undan. Det var 1000 ggr jobbigare att vara på plats.

Ett skrämmande uppvaknande.

Sjukt vart världen är påväg eller snarare är idag. Under sommaren fick jag leva som en bonde gjorde för 100 år sedan. Jag minns det som igår när jag stängde av telefonen och la den i en påse som det stod Camilla på. Märkligt nog så tänkte jag bara en enda gång under inspelningen att jag skulle vilja ringa hem. (Får inte avslöja, men poletten kommer att trilla ned när ni ser det avsnittet). Och det jag absolut inte tänkte på under tiden jag var där var Facebook, instagram eller nyheterna heller för den delen, vilket jag märkt många chockas över idag. Jag är ju lite virrig och brukar glömma bort koder normalt men jag hade glömt bort alla mina koder och var allt annat än intresserad av att slå på mobilen i huvud taget. Jag trivdes som bonde,vara isolerad och njuta av stunden som man själv skapade.

Nu däremot sitter jag i soffan och fixar lite inför morgondagens jobbdag. Zoomar ut i en sekund och märker att det ligger två iPads, två iPhones och två datorer runt om kring mig. Att kunna leva en sommar utan all denna teknik till att vara tokberoende av den känns sjukt. Det roliga i det hela är att jag är tooook kass på allt som går under kategorin teknik hahaha? Och här sitter jag omringad av den.

Uppmanar er som läser detta inlägg att nästa gång ni åker buss, tunnelbana, ska gå till affären eller gå ut med hunden. Låt telefonerna ligga i jackan och njut av det ni ser. Lovar att ni kommer att le till fler gånger än när ni glor i telefonen:)

Ha en magisk söndag✌️