Min hand

Nu ska ni äntligen få höra lite om den där rackarns handen som jag gjorde illa:)

Jag tappade känseln i tre utav mina fingrar och även all kraft. Så fort jag fick puls domnade hela handen bort. Varför detta uppstod vet jag inte, men det är inget att älta då jag inte kan göra någonting åt det nu. Mitt ute i skogen sitter jag åter igen och ska ta ett enormt stort beslut. Jag hade några timmar tidigare träffat läkaren och fått svaret att det jag hade var karparltunnelsyndrom. Det alternativ jag fick av läkaren var att antingen avslutar jag tävlingen, blir sjukskriven och får den första möjliga operationstid eller så fortsätter jag men riskerar då även att aldrig få tillbaka känseln. Ett roligt äventyr VS känseln i tre fingrar (högerhanden och jag är självfallet högerhänt). Jag minns hur tom jag kände mig, jag valde inte att gå in till dom andra i huset när jag kom tillbaka utan jag gick in till kalvens bås och grät. Grät gjorde jag för att jag var matt, men även för att redan visste hur dividerandet med mig själv skulle sluta. Jag har nämligen försatt mig i liknande situationer tidigare och behöver verkligen någon som kan säga STOP.  Och eftersom att jag just där och då inte kunna prata med någon hemifrån, då jag inte hade telefon var det oerhört svårt att få någon som hjälpte mig upp till ytan. Samtidigt som jag kände att jag inte kunde lita helt på deltagarna som var kvar till 100 %, många såg mig som ett hot (styrka) samt att det var 500 tkr på spel. Jag minns hur jag kände mig så sjukt ensam men framförallt kände jag mig sjukt patetisk.  Varför sitter jag här och grinar och är ledsen när jag visste redan innan jag träffade läkaren att jag INTE skulle lyssna på han och att jag verkligen absolut inte skulle lyssna på min kropp! Finns en anledning till varför jag opererat axeln 4 ggr, dragit den ur led över 60 och att 8 läkare har sagt åt mig (bara pga min axel) att jag inte får spela handboll. Det är fler läkare som sagt åt mig att jag inte får spela pga andra kroppskador:P  Lik förbannat fortsätter jag, det är ju så jädra kul, hur i hela friden ska man då kunna lyssna på något så tråkigt som kroppen. Tre fingrar, vad spelar det för roll om jag ändå får tillbaka styrkan? Gravida, och äldre gör dom här operationerna stup i kvarten varför skulle det inte gå bra för mig?

Jag valde att stanna kvar och jag valde att lyssna på dom andra när det kom till att ta det lite lugnt med handen. Jag försökte verkligen inte använda handen (vilket var sjukt svårt). Vi ska sköta en bondgård och jag får inte använda högerhanden! Hur lätt är det på en skala ett till tio?! När vi mjölkade så mjölkade jag bara med en hand (höll bollen i höger, då jag visste att jag inte skulle släppa bollen 🙂 ), jag sågade med vänstern (jag tappade sågen så jag började blöda på vänstra handleden, ni ser det i bild), bar med vänstern ja jag gjorde det mesta med vänstern.

Ska dock passa på att tacka Fredrik, inte för att jag fick sticka ned handen i kobajs. Utan för att när han sprang efter mig och vi skrattade som vi gjorde. Var det den enda gången under hela tiden som var kvar som jag faktiskt inte tänkte på handen. <3 För er som missat det klippet kan ni se det här http://www.tv4play.se/program/farmen?video_id=3291990 tiden 7:22 Enjoy!