Min hand

Nu ska ni äntligen få höra lite om den där rackarns handen som jag gjorde illa:)

Jag tappade känseln i tre utav mina fingrar och även all kraft. Så fort jag fick puls domnade hela handen bort. Varför detta uppstod vet jag inte, men det är inget att älta då jag inte kan göra någonting åt det nu. Mitt ute i skogen sitter jag åter igen och ska ta ett enormt stort beslut. Jag hade några timmar tidigare träffat läkaren och fått svaret att det jag hade var karparltunnelsyndrom. Det alternativ jag fick av läkaren var att antingen avslutar jag tävlingen, blir sjukskriven och får den första möjliga operationstid eller så fortsätter jag men riskerar då även att aldrig få tillbaka känseln. Ett roligt äventyr VS känseln i tre fingrar (högerhanden och jag är självfallet högerhänt). Jag minns hur tom jag kände mig, jag valde inte att gå in till dom andra i huset när jag kom tillbaka utan jag gick in till kalvens bås och grät. Grät gjorde jag för att jag var matt, men även för att redan visste hur dividerandet med mig själv skulle sluta. Jag har nämligen försatt mig i liknande situationer tidigare och behöver verkligen någon som kan säga STOP.  Och eftersom att jag just där och då inte kunna prata med någon hemifrån, då jag inte hade telefon var det oerhört svårt att få någon som hjälpte mig upp till ytan. Samtidigt som jag kände att jag inte kunde lita helt på deltagarna som var kvar till 100 %, många såg mig som ett hot (styrka) samt att det var 500 tkr på spel. Jag minns hur jag kände mig så sjukt ensam men framförallt kände jag mig sjukt patetisk.  Varför sitter jag här och grinar och är ledsen när jag visste redan innan jag träffade läkaren att jag INTE skulle lyssna på han och att jag verkligen absolut inte skulle lyssna på min kropp! Finns en anledning till varför jag opererat axeln 4 ggr, dragit den ur led över 60 och att 8 läkare har sagt åt mig (bara pga min axel) att jag inte får spela handboll. Det är fler läkare som sagt åt mig att jag inte får spela pga andra kroppskador:P  Lik förbannat fortsätter jag, det är ju så jädra kul, hur i hela friden ska man då kunna lyssna på något så tråkigt som kroppen. Tre fingrar, vad spelar det för roll om jag ändå får tillbaka styrkan? Gravida, och äldre gör dom här operationerna stup i kvarten varför skulle det inte gå bra för mig?

Jag valde att stanna kvar och jag valde att lyssna på dom andra när det kom till att ta det lite lugnt med handen. Jag försökte verkligen inte använda handen (vilket var sjukt svårt). Vi ska sköta en bondgård och jag får inte använda högerhanden! Hur lätt är det på en skala ett till tio?! När vi mjölkade så mjölkade jag bara med en hand (höll bollen i höger, då jag visste att jag inte skulle släppa bollen 🙂 ), jag sågade med vänstern (jag tappade sågen så jag började blöda på vänstra handleden, ni ser det i bild), bar med vänstern ja jag gjorde det mesta med vänstern.

Ska dock passa på att tacka Fredrik, inte för att jag fick sticka ned handen i kobajs. Utan för att när han sprang efter mig och vi skrattade som vi gjorde. Var det den enda gången under hela tiden som var kvar som jag faktiskt inte tänkte på handen. <3 För er som missat det klippet kan ni se det här http://www.tv4play.se/program/farmen?video_id=3291990 tiden 7:22 Enjoy!


   

 

Gör någonting av dagen.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. En mening som jag har hört ett X antal gånger:p Den repliken tycker jag dock inte biter lika hårt som ”du är inte gjord av socker”. Det är banne mig sant! Visst kan det vara lite dassigt väder ibland, men vadå vi tål ju vatten:) 

Trots att det väder som bjöds på idag var grått, mulet, regnigt och halvblåsigt. Så valde vi att dra ut på tur, istället för att stanna inne och uggla. Visst är det enkelt att bara mojja ned sig i soffan, kika på lite filmer, äta lite titt som tätt och ändå intalat sig själv att känna att jag har gjort någonting av dagen. Tror många kan känna igen sig här:) Speciellt min kära kille som tycker att lyssna på musik är att göra någonting ????.  Men som tur var är det inte bara jag i min familj som ”lider” av rastlöshet:) Vi beslöt oss för att åka till sommarstugan och grilla korv och pimpla lite. Eva fick hedersuppdraget som är grillansvarig. Medan jag min farbror Torbjörn, kusin Johan och hans kompis Assar gick ut på sjön. Kan inte direkt säga att vi gav pimplingen ett helhjärtat försök. Vi var så hungriga så efter 20 minuter sprang vi i land då Eva hade hojtat till att det vankades mat:)) 
Vi hittade även de första vårtecknet i landet idag:)) ❤️ älskar detta med påsken. 
   Köööörv ???
  Kusin Johan   Första vårtecknet ?
 Bild på det härliga vädret, den nya flytbryggan och bryggan.

 Torbjörns uppfinning! Klockren då det inte blir någon rök.

Kika hit – I’m back! Kärlek när man inte kan rå för den.

Äntligen tillbaka igen:) Som jag informerade om i det tidigare inlägget skulle jag iväg på jobb och bloggen skulle bli lidande men nu är jag back on track!

Det har inte bara varit en händelserik vecka när det kommer till jobbet utan även när det kommer till Farmen, minst sagt. Jag och Robin förlorade i vedstapling och Fredrik korades som vinnare:) Tänkte faktiskt inte prata så mycket angående detta då det är så färskt, jag tänkte backa bandet och förklara en sak som jag verkligen upplever att ni inte alltid ser som tittare.

 

Att jag och Robin fattade tycke under inspelningen var svårt att undvika. Alla runt omkring oss såg det långt innan jag själv insåg att jag faktiskt gått och stretat emot det jag faktiskt kände. Jag tänkte ibörjan att jag lä ha fått fnatt, inte tunika kunde jag börja få känslor.  Det måste vara maten, sömnen alla kameror som gör mig virrig haha. Så fort vi var i samma rum så sa Nina jämt att hela rummet fylldes med kärlek. Jag fnyste och tänkta att inte tunika ska det vankas kärlek här inte. Jag är på en farm och ska lära mig bondelivet och utvecklas som person. Vilket jag fick äta upp! Att jag skulle utvecklas på det planet att jag faktiskt skulle våga släppa in en kille i mitt liv trodde jag verkligen inte. Våga och våga för den delen, jag hade inget direkt alternativ, han bara var där och jag fattade tycke :/

Sen kom dagen jag fasade mest, han skulle upp i kamp. Funderare som jag är så gick huve på högvarv. Risken att han skulle åka ut fanns där vilket innebar att den själviska delen av mig blev mer synlig. Hur skulle jag ta mig ur detta. Den här personen har jag bott med, jobbat med varandra, badat/duschat med, vi satt alltid bredvid varandra vid matbordet, vi har gått på dass när vi var i närheten av varandra och vi sov i samma rum (förutom när någon utav oss bodde i storbondestugan). Detta gjorde vi i ca 6 veckor ihop och nu står vi där att han kanske skulle åka ut. I ”vanliga” livet hade jag inte brytt mig alls, för då hade vi iallafall kunna haft kontakt. Är ni med på vad jag menar? I ”vanliga” livet hade vi haft mobiltelefoner, datorer och även om det låter långsökt så hade vi haft papper och penna.  Mitt huve gick på högvarv, åker han nu kommer inte jag kunna kontakta honom alls! Jag kan ändå känna att det är en viss skillnad på att lämna sin anhörig hemma och åka iväg på det här äventyret kontra att fatta tycke på plats och inte riktigt hinna prata innan. För det var precis så det var. Robin blev vald som Andrakämpe, han packade sin väska och jag minns hur jag stod där som ett fån och tittade. En klump i halsen medan han endast tänkte på att nu ska jag få tävla. Jag ville bara ta tag och ruska om honom, hallå fattar du inte att vi eventuellt inte kommer att ses på över 3-4 veckor?! Vad händer med oss?! Vilket jag inte gjorde utan jag stod helt stel och tittade på och vipps så gick han ned mot kämpestugan.

Jag minns att jag sparade mitt ägg lunchen innan tinget skulle äga rum, jag tänkte att han skulle få det när han kom tillbaka. Jag gav nämligen han mat hela tiden. Jag slafsade i mig maten för att få en extra omgång och sen skickade jag över maten till han då jag visste att han alltid var vrålhungrig. Vi mjölkade korna i vanlig ordning och sen knatade vi bort mot tinget. Jag minns hur tom jag var, typ nästan förbannad också för att han inte tänkte längre än att han skulle få tävla och eventuellt åka hem.

 

Väl inne på tinget får vi höra att Robin valt sågen, vilket jag redan visste men är det något jag lärt mig på farmen så visste man inte förrän man visste. Allt kunde hända. Som ni såg så var det sjukt jämnt och om Robin hade sågat rakt över båda de sista balkarna hade han vunnit och då hade mina spekulationen bara varit spekulationer, men så var inte fallet. Robin förlorade och vi hade inte mer tid en den tid som ni ser på TV, jag hade alltså utrymme för en kram. Jag minns hur jag kände att tårarna var påväg. Hemskt nog har jag ett knep för att undvika detta så jämnt när jag är påväg att få tårar när jag inte vill så sjunger jag alltid ”hej tomtegubbar slår i glasen”. Vem börjar inte le då? 🙂 Precis innan Paolo säger att vi kan gå tillbaka till farmen sprang jag tillbaka och pussade honom (det klipp ni såg på tv).

Där stod jag, ensam i skogen, visste inte mer än att han tyckte om mig. Jag kunde inte ringa, inte smsa, inte skriva till honom på FB, mejl, inte ens skriva ett brev. Han skulle träffa familj, vänner och vara tillbaka i verkligheten. Inte riktigt behöva tänka på det som varit utan mer koncentrera sig mer på alla andra känslor som skulle överösa honom när han kom hem. Idag har jag fått svar på massa frågor och fått veta att det inte alls var så som jag trodde men just där och då så var det riktigt tungt att vara kvar på farmen. I det läget var jag verkligen överlycklig att jag hade Lina men framförallt Fredrik. Vi kom varandra sjukt nära, låg och pratade mellan väggarna i storbondestugan sent in på småtimmarna. Vi hittade på hyss och gjorde det vi skulle på gården helt enkelt.

 

Jag minns att varje gång jag var ute och kissade på nätterna tittade jag upp på stjärnhimlen och tänkte på Robin. Jag brukade nämligen alltid väcka dom andra speciellt Robin och säga ”ska du ut och titta lä du kika på himmelen”.

 

Det här har verkligen fått mig till att tänka till. Uppskatta det man har när man har det för man vet aldrig när man blir av med det. Man vet ingenting förrän man faktiskt vet och att vara kär gör riktigt jävla ont om jag ska vara ärlig. Men jag ångrar ingenting! <3

 

Önskar er en fantastisk start på Påsken!

Camilla

 

Lägger upp lite andra bilder så ni ser vad jag haft för mig

   Njöt av fruktfaten

  Fick träffa denna böna

 Göteborg bjöd på sol:) kort från hotellet

  Njöt av goda frukostar hela veckan

  Såg Liseberg från hotellet

Avslutade maxdadagen med rundvandring på Universeum 
  Kikade på lite handboll när RIK spelade:)

  Innan Mazda eventet

  Lekte lite på Universeum

Middag på Universeum    

  Lekt med bollen i bilen

   Njutit av underbara vyer (denna bild är tagen från Rättvik)
  Ätit nyttigt:/ätit mer nyttiga saker:p  
  Kikat på rockor  det här är min godislådan ?✌️
 Fikat med fiskarna:)

  Varit på Lina ilars kalas med lillasyster:)