Kosläpp ?

Sååååå kul! Jag och Lina har blivit tillfrågade att hjälpa till på det årliga kosläppet på ett ställe strax utanför Falun??  Jag kommer att ge er mer information så fort jag får det men ni kan boka in den 14 Maj, någonstans i Falun redan nu i era kalendrar. Be there or be square:) haha

Ett kosläpp omfattar så oerhört mycket sann glädje. Sällan den uppkommer i vardagen tycker jag. Det är precis som när man hör ett barn skratta, man fylls av glädje i hela kroppen och det pirrar nästintill bara för att det blir ett sådant oerhört överflöd. Haha känner ni igen det? Ser så oerhört mycket fram emot detta ska bli så bövelenskul:)

 

hoppas ni får en fantastisk helg. Själv ska jag sparka liv i min kusin Johan och hans flickvän Clara som ligger i sängen fortfarande och är tokbakis. Haha det står pannkakor och promenad på schemat:)

 

PS när jag nämnde promenad skruvade dom båda på sig. Haha kontrade med att ni ska ut och gå oavsett vad, ni får väl spy bakom en buske i värsta fall. Man jag ju inte sova bort hela dagen. PS

   
   

Hur bär ni er åt?

Vissa dagar när jag vaknar känns det som om jag knappt hunnit lägga huvudet på kudden innan klockan ringer och det är dags att kliva upp. Dagarna är längre än någonsin och det finns inte med på världskartan att jag har någon som helst ork att göra någonting annat än att dö på soffan när jag kommer hem. Jag har testat med att tvinga mig till att gå ut och gå när jag kommer hem eller träna. Men dom träningspassen är inga som går till historien direkt:p Testat med att sova middag när jag kommer hem. Jag ställer klockan på 1h lägger iväg telefonen men lik förbannat så knatar jag upp snoozar eller ställer om den på en timme till. Heeelt otroligt! Jag skrattar typ åt telefonen och tänker är du dum i huve inte tänker jag kliva upp nu. Och det märkliga är att jag är lika trött om inte tröttare. Testat att äta annorlunda och även varit på Apoteket för att höra om det kan vara nå annat märkligt  jag kan typ somna stående dessa dagar. Att sitta med på ett möte där jag själv inte är aktivt är som ett öppet mål för att jag ska nicka till 1 000 ggr. Haha jag minns att när jag gick i skolan brukade jag sätta blyertspennan precis under hakan för att varje gång jag nickade till högg det till haha. Men det är ju omöjligt med bläck. Skulle någon titta under hakan skulle det se ut som om jag försökt lösa ett världskrig eller påbörjat nya Picasso ?

Mejla mig tips. Vad gör ni?

camillaloke@gmail.com

Camilla

Kärlek, ja vad tusika ska man säga. Som singel sa jag att jag klarade mig bäst själv, som svar nu när jag är i ett förhållande förstår jag inte riktigt varför jag stretat emot. Med handen på hjärtat så hade jag typ gett upp hoppet om att jag skulle bli tillsammans med någon innan Farmen. Att våga släppa in någon nu när jag själv byggt upp en självständighet efter ett sämre tidigare avslutat förhållande är inte det lättaste. Vilket jag nu kan erkänna för mig själv har varit min största bov i varför jag inte vågat ta steget tidigare. Dock har jag faktiskt ett par att tacka för att en liten del hos mig ändå trott på att det skulle ske även mig en dag. Att tro på första ögonkastet, tro på att inte behöva säga det till alla direkt för att våga vägra bli påverkad av andras tankar och funderingar. Ett par som man kan titta på och känna hur kärlek även blommar inom mig:) Jag märker att jag inte riktigt kan fortsätta förklara mer för då kommer jag nämligen inte att ha någonting att säga på bröllopet 🙂 Det är nämligen så att en utav mina allra bästa vänner ska ÄNTLIGEN gifta sig med sin käraste. Och jag har fått hedersuppdraget att vara maid of honor ??? Vilket känns helt fantastiskt men också helt sjukt. Haha mestadels för att jag endast varit på ett bröllop och ca 10-12 begravningar. Haha men det går nog bra. Hihi.
Jag minns första gången ni träffades och jag kommer aldrig att glömma dagen du Anki sa ja :)) Efter ett års vetskap om att han skulle fråga om din hand. Alla turer fram och tillbaka om vart och när Mathias skulle ha rätt feeling för att plocka fram ringen. haha men ALLA som känner er vet att feelingen fans där och att det i själva verket handlade om att Ankis skulle få sin dröm uppfylld på det sätt hon alltid tänkt. Sååå fint oavsett vad:) ser verkligen fram emot att få fortsätta dela eran resa med er två? Så nu vankas det bröllop och allt som hör därtill. Har ni några tips så tas dom emot med öppna armar:))

Ha en magisk dag

Camilla